Dec 262011
 

Flattr this!

Jag läste ett inlägg på IDG om att LibreOffice växer i offentlig sektor. Detta kanske inte är så konstigt dels eftersom OpenOffice inte har kommit med någon ny version på ett år och för att Novell som är stort bland företagslösningar är ett av företagen bakom LibO. Offentlig sektor har dessutom krav på sig att sänka kostnader och på öppenhet. Så långt är det inga konstigheter.

Det är kommentarerna jag blir fundersam över. Som vanligt på IDG blir tonläget högt. Det jag reagerar på är två saker:

 

Jämföra kontorsprogram

Artiklar av den här typen utmynnar alltid i jämförelser mellan OOo/LibO och MS Office där MS Office ses som den självklara standarden och OOo/LibO döms ut eftersom det inte fungerar som MS Office.

Jag har använt OOo/LibO i många år och har aldrig känt mig sviken av programmet, men är inte heller mer fanatisk än att jag ser de brister som finns. Jag har genom åren rapporterat flera buggar och skrivit många sura buggkommentarer. MS Office är ett mer moget och välpolerat projekt. OOo/LibO lider av samma sjuka som många andra öppna källkodsprojekt: utvecklarna satsar på att utveckla funktioner och mindre på gränssnitt och användarvänlighet. Jag anser å andra sidan att MS Office lider av samma sjuka som många slutna källkodsprojekt: man lägger till onödiga funktioner som säljargument och produkten blir nedtyngd och oöverskådlig.

I korthet anser jag att Writer är bättre än MS Word. Calc+Base motsvarar Excel, även om programmen är olika. Impress är sämre än Powerpoint och Draw gör vad det ska, men inte mer.

 

Ett villospår…

Sådana jämförelser är dock meningslösa och ett villospår. Den som trivs att arbeta i MS Office eller har behov av överdådet av funktioner ska givetvis skaffa programmet och använda det. Det borde vara självklart att var och en skulle kunna välja det program man trivs bäst i och inte vara tvungen att arbeta i ett visst program.

Missvisande jämförelser mellan program tar fokus från vad det egentligen handlar om: filformat.

 

ODF

Det finns ett öppet, ISO-certifierat filformat, ODF, som alla som vill kan använda. Eftersom standarden är öppen kan alla kontorsprogram använda den. ODF är plattformsoberoende vilket betyder att filer ser likadana ut i Linux, Windows, Mac och BSD. ODF-filer kan öppnas och sparas i alla operativsystem.

Microsoft använder ett eget filformat som man visserligen lyckats muta sig till en ISO-stämpel för, men som inte är plattformsoberoende utan bara fungerar fullt ut i Windows och som i den version Microsoft lanserar har proprietära delar som gör att inget annat program kan använda det. Detta filformat är därför ingen standard utan ett företags försök att skaffa sig monopol.

MS Office har uselt stöd för ODF. Microsoft vill givetvis inte att dokument ska gå att byta mellan operativsystem eller olika kontorsprogram. Det skulle leda till att fler inte skulle vilja betala för ett dyrt och omodernt operativsystem med ett lika dyrt kontorspaket när man kan göra samma saker i gratis operativsystem och fria kontorspaket. Det är på detta sätt man slipper konkurrens.

Notera att Microsoft aldrig tar upp filformat i sin reklam. Självklart vill man istället att användarnas fokus ska riktas mot mer eller mindre nödvändiga funktioner som finns i en ny version av MS Office och inte på om man kan öppna gamla officefiler, skicka filer till andra, om det man skapar i MS Office går att öppna på en annan dator eller i andra program, eller om ens arbete i praktiken tillhör Microsoft.

 

Vinnare

Vi konsumenter skulle bli de stora vinnarna om ODF slog igenom. Vi skulle kunna välja operativsystem och kontorsprogram.Vi skulle kunna välja mellan fria eller ofria operativsystem och mellan öppna och gratis kontorsprogram eller kosta på oss ofria alltefter tycke, smak och plånbok. Vi skulle göra valen själva och programvaruföretag skulle inte välja åt oss.

Valfriheten skulle leda till ökad konkurrens bland operativsystem och kontorsprogram. System och program skulle bli bättre och tillverkare skulle inte kunna bygga upp en dominerande position genom att stjäla användarnas arbete genom att låsa in det i ofria filformat.

Detta skulle leda till prispress och bättre produkter. Därför har jag svårt att ta kommentatorer som säger sig arbeta på företag och som förespråkar MS Office framför OOo/LibO på allvar. Det man egentligen säger är att man vill ha en dyr monopolprodukt framför produkter som konkurrensutsatts och därmed visat sin kvalitet. Man kan fråga sig vad det är för företag dessa kommentatorer arbetar på.

Även om ODF är en öppen standard är det viktigt att förstå att den lämnar plats för programföretag som inte vill licensiera sina program fritt utan hellre vill använda en proprietär licens. Den som anser att MS Office är det bästa kontorsprogrammet kommer att kunna använda det. Fördelen med ODF är att när man skickar filer till en kompis, kollega eller affärsbekant vet man att dokument ser likadana ut och fungerar.

Dec 222011
 

Flattr this!

LibreOffice planerar att släppa en ny version en bit in på 2012. För närvarande finns den första betan av den nya versionen. Jag har bara hunnit med att installera och testa Writer men ska försöka hinna med mer under julhelgen.

En nyhet man ser direkt är att textbegränsningarna har ändrats från en hel grå ram till hörnmarkeringar.

 

 

Jag har alltid valt att inte visa den grå och fula ramen och de nya markeringarna är snyggare och bättre genomtänkta. Man märker skillnaden då man har fotnoter, sidnummer med mera i sin text:

 

Textbegränsningarna i LibO 3.4 och äldre är fula och förvirrande...

 

...jämfört med hur de blir i LibO3.5

 

En annan nyhet är att man förenklat hanteringen av sidhuvud/sidfot. När man har infogat sådana från Infoga menyn får man tillgång till formaterignsalternativ i en rullmeny, en bra förbättring.

 

 

Ordräkning är ett litet problem i Writer som jag skrivit om flera gånger. I nya LibO uppdateras antal ord dynamiskt medan man skriver.

Det är en klar förbättring, men dialogrutan är fortfarande litet för stor för min smak.

Mer än så här har jag inte hunnit prova. För den som vill spendera julen med att testa nya LibreOffice kan man ladda ner betaversionen här. Var mycket försiktig! Det är den första betaversionen och det finns säkert många allvarliga buggar. Tänk på att LibreOffice knappast kan kallas stabilt ens i tidiga skarpa versioner. Använd inte LibO 3.5 beta för viktigt arbete!

Dec 182011
 

Flattr this!

Vid den här tiden på året finns det nog en och annan student som sliter med att skriva sin examensuppsats.

Det svåraste med akademiskt skrivande är att fånga ämnets essens och inte tappa den röda tråden. Det är lätt att bre ut sig, men långa uppsatser tenderar att tappa fokus.

Att ha ångest över att skriva sin studentuppsats är inget nytt. Esaias Tegnér fick 1799 i uppgift att skriva en uppsats över ämnet ”Bröllopet i Kana”. Det är ett bibliskt ämne där Jesus begår ett av sina underverk genom att förvandla vatten till vin.

Det sägs att Tegnér grubblade länge och väl över ämnet för att komma fram till det väsentliga. Hela hans uppsats löd:

Vattnet såg sin Skapare och rodnade.

Tegnér fick högsta betyg och uppsatsen öppnade upp för en lysande akademisk och kyrklig karriär som kröntes med en professur i grekiska och biskopsstolen i Växiö.

Även om berättelsen om Esaias Tegnér kanske inte är helt sann visar den på det viktigaste i akademiskt skrivande: Att kunna fånga sitt ämnes essens och inte tappa den röda tråden!

Dec 152011
 

Flattr this!

Om du använder fri programvara är det smart att donera en slant till ett älsklingsprojekt om har pengar att undvara. På så sätt kan utvecklarna fortsätta förbättra programmet, eller åtminstone få litet uppmuntran. Gåvan får man tillbaka genom ett bättre program.

Fri programvara är gratis, men programutvecklare måste leva även om de licensierar sin kod fritt.

Jag vill i år ge en liten julklapp till:

FocusWriter: Det ordbehandlingsprogram jag använder för korta texter

LyX: Det ordbehandlingsprogram eller dokumentprocessor jag använder for större projekt

Linuxdistributionen CrunchBang #!: Det är så skönt att det finns Linuxvarianter som fortfarande förstår att min dator inte är en mobiltelefon!

Fundera en stund vilka fria källkodsprogram du använder mest och om du vill att de ska bli bättre. Ett sätt att hjälpa till för oss som inte kan programmera är att ge en liten slant!

Nov 282011
 

Flattr this!

Huvudförrådet för tillägg till både OpenOffice och LibreOffice har hittills varit OpenOffice hemsida för tillägg.  Sidan är då och då svår att nå, vilket beror på att strukturen för OOo:s hemsidor är under översyn sedan projektet flyttade till The Apace Foundation.

LibreOffice har sedan ett tag tillbaka haft en egen sida för tillägg, men det är först på sistone som den blivit riktigt användbar och nu finns det över 100 olika tillägg att hämta. På samma sida kan man hämta malldokument.

LibreOffice har bara fria tillägg på sin sida. Det innebär tillägg med fri licens och öppen källkod. Om man vill ha något av de (få) ofria tilläggen till OOo/LibO får man söka på OOo:s sida.

Ännu så länge spelar det oftast inte så stor roll från vilken hemsida man hämtar sina tillägg. Eftersom OOo/LibO går åt olika håll tror jag att det kommer att bli fler tillägg som bara kommer att fungera med antingen det ena eller det andra programmet framöver. Därför är det dags att bokmärka även LibreOffice sida för tillägg:

OOo:s sida för tillägg: http://extensions.services.openoffice.org/

LibO:s sida för tillägg: http://extensions.libreoffice.org/extension-center

Nov 262011
 

Flattr this!

Idag avslutar jag min lilla serie om hur jag skrev min första bok med dokumentprocessorn LyX. Här och här finns de tidigare inläggen.

Oavsett vilka verktyg man väljer att använda är den avgörande frågan:

 

Hur bra blev det?

Eftersom Adobe InDesign är det program som är särklassigt marknadsledande på att sätta böcker måste man jämföra program som vill göra samma uppgifter med det. Jag skulle vilja säga att vem som helst klarar av att göra en 90% så snygg layout i LyX (LaTeX) som ett proffs klarar i InDesign.

 

Det blev många vackra sidor i boken

 

90% är otroligt bra. Särskilt om man inte kan någonting om layout. Samma okunskap i InDesign leder till katastrof. Det är inget program för amatörer. De fulaste böcker jag sett är de som redigerats av någon som fuskat i InDesign, gått vilse bland alla möjligheter och saknat grundläggande kunskap om layout och typografi. Böcker satta i LyX/LaTeX kan se litet menlöst standardiserade ut. De är aldrig fula eller bryter mot layoutmässiga och typografiska grundregler. Det gör dem lätta att läsa och ta till sig. Akademiska texter strävar sällan efter att vinna designpris och 90% av InDesigns kapacitet räcker och blir över för att sätta akademiska böcker.

 

En av styrkorna i LyX är att bilder och tabeller hamnar rätt och sätts automatiskt

 

Om man lär sig mer LaTeX och lägger ner tid på att slipa detaljer i layouten vill jag påstå att man kan få en akademisk bok minst lika snygg i LyX som i InDesign.Det är dessutom mindre arbete och betydligt enklare att få snyggt resultat för en amatör om man accepterar att LyX gör val om typsnitt och sättning åt en. I InDesign måste man pilla med sida för sida. Jag är mycket nöjd med slutresultatet och flera kollegor har berömt bokens layout och frågat vem som gjort den. När jag berättat att det är jag själv som gjort den i ett gratis program som heter LyX har de blivit överraskade.

 

Med en del pyssel kan man få till snygga specialsidor som till exempel för olika delar av boken

 

Jag har redan fått i uppdrag att redigera en ytterligare bok i LyX så jag kan väl med visst fog kalla mig proffs på LyX.

 

LyX mot InDesign

I tidigare bokprojekt har jag skrivit texten i ett ordbehandlingsprogram och då den börjat bli klar fört över allt till InDesign där jag antingen själv gjort jobbet eller betalat någon annan att göra det. Det är så mina kollegor arbetar med sina böcker. Därför är det intressant att jämföra LyX och InDesign.

InDesign är ett proffsverktyg som ger enorma möjligheter att styra layouter. För ett proffs är InDesign lättarbetat och smidigt. Det finns saker som LyX inte klarar och där InDesign nästan är oersättligt. Jag använde InDesign i Windows XP i en virtualbox i Linux för att göra omslaget. Där kommer programmet till sin rätt. Rent tekniskt hade det gått att använda Scribus, Inkscape eller GIMP i Linux och sparat arbetet som PDF. Valet av program styrdes av att tryckeriet förväntade sig att få en öppen InDesign-fil för slutjusteringar. Det hade varit mycket besvärligare och mer arbete för mig och tryckeriet om jag hade propsat på att göra arbetet själv och det hade varit stor risk att det hade blivit fel.

 

Ett av de många omslag jag testade. Tryckeriet behöver en öppen InDesgnfil för att justera omvik och ryggbredd

 

InDesign arbetar med att det man ser på skärmen är så den färdiga trycksaken kommer att se ut. LyX arbetar med att man markerar saker på olika sätt och låter programmet sköta layouten efter förutbestämda parametrar. Båda sätten att arbeta har för- och nackdelar. InDesign är enklare för avancerade layouter och för den som vill peta i varenda detalj. LyX är bättre på att ta hand om stora textmängder och automatiserar många saker som är pilliga i InDesign. Man kan även använda LyX rakt igenom ett helt projekt, vilket är mycket värdefullt.

I InDesign har full tillgång till alla typsnitt man har på datorn medan man i LyX som standard bara har tillgång till ett mindre antal. InDesign är därför det trollspö en duktig typograf med tillgång till många typsnitt vill använda. Typsnitten i LyX är dock av högsta kvalitet och de olika varianter av text- och rubriktypnitt man kan välja mellan är tillräckliga. Jag använde faktiskt bara två typsnitt: Ett på omslaget och ett för texten. Det finns ytterligare typsnitt i illustrationer, men dessa gjordes i andra program och importerades som bilder. En akademisk bok förlorar i allmänhet på att man använder alltför många typsnitt och därför var de få typsnitten i LyX ingen stor nackdel. Titta förresten i din bokhylla och räkna hur många typsnitt som finns i en pocketbok eller roman.

Man kan genom att använda XeTeX få tillgång till alla systemteckensnitt även i LyX, men detta har jag inte provat skarpt än.

LyX och InDesign överlappar, men är också olika. LyX är ett kraftfullt verktyg för att skriva text med automatiserad layout. InDesign är ett klent verktyg för att producera text, men har obegränsade möjligheter för layout. För att skriva en akademisk bok, eller en bok med mycket text, väljer jag LyX. För att göra omslag, reklamblad, illustrerad katalog eller böcker med många bilder eller en bok där alla sidor ska se olika ut väljer jag InDesign.

LyX är bättre än InDesign på många saker. Den mest uppenbara är att skriva, slipa och sätta stora mängder akademiskt text. Det hade jag absolut inte velat göra i InDesign där arbetsgången är att först skriva texten i ett ordbehandlingsprogram och sedan föra över allt till InDesign. Många saker som index, litteraturlista och korsreferenser måste göras om i InDesign. Det är extra arbete som kräver ett proffs om resultatet ska bli bra. I LyX klarar man som akademisk skribent allting själv och boken växer fram bit för bit i en och samma fil. man har fullständig kontroll över sitt arbete samtidigt som det blir satt i en snygg layout.

En annan uppenbar skillnad är att LyX är gratis och finns för alla stora operativsystem medan InDesign kostar en halv förmögenhet och inte finns för Linux. Eftersom LyX egentligen är ett bättre verktyg för akademiska skribent finns det ingen anledning att lägga forskningsanslagen på att skaffa InDesign. Skänk istället en slant till LyX så att programmet blir ännu bättre!

 

Sammanfattning

LyX är ett fantastiskt program som alla som menar allvar med sitt skrivande borde prova! Den tid man lägger ner på att lära sig programmet har man igen under arbetsprocessen. Ska man skriva ett examensarbete på en akademisk utbildning och inte är rädd att lära nytt och tycker att man har tid att misslyckas en del i början för att få ett snyggt slutresultat, är LyX perfekt. Om man brukar skriva akademiska texter, rapporter eller strukturerade texter är LyX bättre än ordbehandlingsprogram. Jag tror att LyX skulle fungera även för skönlitterära författare.

Mitt största problem var att få till en tryckfärdig PDF. Man bör kontakta sitt tryckeri tidigt och be att få prova filer och utskrifter så att man vet att saker fungerar och inte behöver göra om saker på slutet. Omvägen via Postscript och Distiller löste mina problem, men tryckerier har olika utrustning och inställningar så det som fungerar på ett tryckeri behöver inte fungera på nästa.

Om man inte använder LyX för att göra tryckoriginal försvinner problemet och man kan använda de inbyggda funktionerna för att få ut förstklassiga PDF-filer. Sådana utskrifter är mycket snyggare än vad något ordbehandlingsprogram kan åstadkomma.

Ett litet nedslående faktum är att jag var tvungen att använda Adobes program och därför inte riktigt klarade av att genomföra ett bokprojekt helt i Linux. Det är svårt att ersätta Adobe Distiller då man ska framställa en tryckfärdig PDF och Adobe InDesign är svårslaget då man ska göra omslag eller specialsidor. Tryckeriet förväntar sig dessutom att man som kund använder dessa program och vill ha filer i dem för att kunna trycka ens arbete.

Nov 222011
 

Flattr this!

Idag fortsätter jag skriva om hur det var att producera en bok i dokumentprocessorn LyX. Det första inlägget finns här. I ett kommande inlägg knyter jag ihop mina tankar om hur LyX och Linux fungerar som plattform för att producera böcker.

Idag skriver jag om en del av de problem jag stötte på. Det är genom problem man hittar sina egna och programvarans begränsningar och möjligheter. Därför ska man inte bara se problem som något negativt utan också som en utmaning.

 

Problem i LyX

BiBTeX

Jag vet att jag förmodligen retar upp många när jag skriver att det absolut sämsta i LyX och LaTeX är BiBTeX, referenssystemet. Det kanske duger för naturvetare och andra som behöver ett standardiserat och fyrkantigt referenssystem som egentligen bara fungerar på engelska och där det finns färdiga mallar för de tidskrifter man skriver för. Där är BiBTeX fullt tillräckligt och jag förstår att många som använder BiBTeX på det sättet uppskattar systemet.

 

Det tar ett bra tag innan man någorlunda lär sig behärska kodningen i BiBTeX

 

För en humanist är BiBTeX ett h-te. Man arbetar med referenser på ett helt annat sätt än naturvetare: översättningar, udda publikationer, upplagor, versioner, olika språk, etc. BiBteX är gammalt och klarar knappt av UTF-8 kodning och man får problem med svenska tecken. Jag fick lägga ner dagar på att rätta till saker som såg hemska ut. Hur mycket arbete jag än lade ner blev det inte bra.

 

Det ligger mycket frustration och många arbetstimmar bakom den färdiga litteraturlistan i boken

 

Ett tag funderade jag på att skippa BiBTeX och sköta referenserna manuellt, ett riktigt hästjobb i en bok på nästan 500 sidor. Om man jämför med till exempel Zotero som jag använder i LibreOffice ligger BiBTeX långt efter. BiBTeX måste bli bättre för att LyX (och LaTeX) ska passa fler användare. Hade det inte varit för LyZ, ett Firefoxtillägg som gör att man kan importera poster till BiBTeX och LyX från Zotero, hade jag förmodligen gett upp.

 

Index

Andra saker som ställde till det litet var indexystemet som inte heller klarar av svenska tecken utan omvägar.

 

För att få Rääf att fastna i personregistret (Idx) behövs en trollformel ingen dödlig begriper... Så blir det när program är skapade för engelsk teckenuppsättning

 

Väl färdigt blev personregistret snyggt och användbart

 

Bilder

En sak som ställde till det i layoutarbetet var bildsidor där LaTeX har alldeles för konservativa grundinställningar. Där fick jag experimentera och ta fram egna inställningar. De mer liberala inställningarna gör det lättare att sätta böcker med bilder och är nu mina standardinställningar.

 

Till tryckeriet…

Efter flera års ensamt skrivande blev jag till sist klar med min bok. Då det blev dags att trycka den sprang jag in i nya problem.

En sak som inte fungerade var överföringen av filer till tryckeriet. Ett tag såg det riktigt mörkt ut och jag började tvivla på mitt programval.

Tryckeribranschen är uppbyggd kring Adobes produkter och andra program och filformat gör sig inte besvär. De fina PDF:er som jag enkelt gjorde i LyX dög inte som tryckoriginal. Istället fick jag gå en omväg, spara som Postscript i LyX och därefter förvandla postscriptfilen till en PDF-fil med tryckeriets inställningar i Adobe Distiller. Detta var jag tvungen att göra på en Windowsdator i mitt fall Windows XP i en Virtualbox.

Det gick alltså inte att använda LyX och Linux hela vägen till tryckoriginal. Det program som LyX använder för att göra PDF-filer är PS2PDF. Dokumentationen för hur man förvandlar LyX/LaTeX filer till tryckoriginal är dålig och väldigt avancerad. Man bör kunna knacka in tryckeriets PDF-inställningar för Adobe Distiller i LyX omvandlingsfilter, men för att det ska bli rätt krävs stora kunskaper, mycket tid och möjlighet att experimentera med tryckeriets utrustning, vilket de flesta författare inte har. Eftersom tryckerier inte förstår något annat än Adobes produkter, ska man inte räkna på hjälp därifrån.

Jag ser detta som ett viktigt område att förbättra i Linux. Adobe borde inte ha monopol på bokframställning och om LyX/LaTeX ska kunna användas av större delar av bok- och tryckeribranschen måste det vara enklare att framställa tryckoriginal. I nuläget är det bara att skaffa sig Adobe Acrobat och Distiller eller lägga ner dagar på RTFM och experiment. Därmed måste man arbeta åtminstone en stund i Windows eller Mac.

 

LyX eller LaTeX?

Något jag funderade på längs vägen var varför jag använder LyX och inte laTeX.

LyX bygger på LaTeX. Allt man kan göra i LyX kan man göra i LaTeX. Varför ska man då använda LyX? Vore det inte bättre att använda en smidig LaTeX redigerare som Kile eller TexMaker? Skillnaderna är inte jättestora mellan dessa program och LyX. Även i dessa får man bra hjälp med LaTeX-kodning, malldokument och vanliga kommandon. Om man väljer en enklare LaTeX redigerare blir skillnaderna större och man måste kunna mer LaTeX.

LyX är för den som vill skriva. Vem vill börja en bok om fornforskning på 1820-talet med trollformeln \begin{document}? LyX gör att man nästan klarar sig utan att kunna LaTeX-kod och kan börja skriva direkt.

I en LaTeXredigerare har man dock större möjligheter att påverka sitt dokument direkt än i LyX. Om man vill arbeta mer med layouten är en LaTeX-redigerare snäppet bättre än LyX.

En nackdel med LyX jämfört med LaTeX är att LyX sparar i ett eget filformat som inte är kompatibelt med LaTeX och heller inte mellan olika versioner av LyX. Det kommer därför sannolikt att bli problem att öppna och redigera gamla LyXfiler om några år. LaTeX sparar dokument som vanliga textfiler och de går att öppna med vilket ordbehandlingsprogram eller redigerare som helst och är sannolikt i det närmaste tidssäkrade.

När man blir mer avancerad i LyX lär man sig LaTeX och man kan skriva vissa saker i LaTeX och lägga in dessa i LyX.

Det är möjligt att jag kommer att testa en LaTeX-redigerare framöver. Det känns dock som att LyX har allt och mer därtill som jag behöver och fungerar på ett sätt som passar mitt sätt att arbeta.

 

Fortsättning följer…

I nästa inlägg ger jag några sammanfattande funderingar om att använda LyX och Linux för att producera böcker.

Nov 202011
 

Flattr this!

För ett tag sedan avslutade jag mitt första bokprojekt i vilket jag använt dokumentprocessorn LyX.

 

Hur pass bra är LyX? Går det att använda för att framställa böcker i Linux?

 

Jag tänkte skriva om mina erfarenheter, positiva som negativa om att använda LyX. Det blir nog minst två inlägg, ett idag och ett om några dagar. Jag har även arbetat i Linux som operativsystem. LyX i sig finns för Linux, Windows och MAC så man kan använda det system man vill. Frågan för mig som föredrar Linux blir litet större; går det att använda fri programvara för att producera böcker? MAC räknas väl som OS nummer ett för bokdesign och i stort sett samma program finns i Windows. Linux brukar inte ses som ett system för bokproduktion.

De texter jag skriver är tunga akademiska texter inom humaniora. Min senaste bok heter Att aldrig vandra vill Johan Haquin Wallman Sveriges förste arkeolog och är en biografi över fornforskaren Johan Haquin Wallman (1792–1853) och behandlar därutöver fornforskning och arkeologi under 1800-talets första decennier. Boken är på nästan 500 stora sidor. Det blir stora textsjok med en och annan bild.

LYX och LaTeX, som LyX bygger på, används framför allt av naturvetare som arbetar med matematiska formler och har ett litet annat sätt att skriva jämfört med en humanist. Därför var det ett experiment från min sida att testa LyX och ingen av mina kollegor hade hört talas om programmet eller hade använt LaTeX för att skriva något. Jag var ren nybörjare i LyX/LaTeX och hade aldrig använt något liknande program.

Jag har tidigare skrivit ett tiotal böcker. Jag skrev dem i ordbehandlingsprogram och de sattes i Pagemaker eller InDesign. Jag har satt några böcker själv och räknar mig som en hyfsat duktig amatör på InDesign. Eftersom Adobe InDesign saknas i Linux är frågan om man klarar att genomföra ett stort och ganska avancerat bokprojekt i Linux ända fram tills det man lämnar en tryckfärdig fil till tryckeriet. I tryckeribranschen är det Adobes program som gäller.

Hur pass bra är LyX? Är det värt att slänga ut ordbehandlingsprogrammet för att använda en dokumentprocessor för den som skriver mycket? Hur pass bra blir layouten? Kan man sätta en bok utan InDesign? Det är dessa frågor jag ska försöka besvara i det här och nästa inlägg.

 

Allmänt

LyX är svårt. Det går visserligen snabbt att komma igång och man kan börja skriva direkt. Om man ändrar på en detalj fungerar plötsligt ingenting. LaTeX-koder och felmeddelanden är obegripliga. Då man ska förvandla sin text till PDF kan man plötsligt få 572 obegripliga fel om man råkat ge fel kommando. En gång hade jag råkat sätta ett ” tecken fel och det tog en halv dag att reda ut.  Det tar tid att lära sig förstå vad som händer och tolka felmeddelanden och åtgärda dem. Man blir inte hyperproduktiv med detsamma i LyX. Det är också lätt att tappa sugen som nybörjare.

Tricket är att börja tänka både stort och smått:

Stort = Låt LyX ta hand om det man inte begriper, det vill säga layout och formatering.

Smått = Ta själv hand om det lilla du begriper (och är den ende som begriper), din text.

LyX kräver en hel del läsning av manualer och sökning av information på Nätet. Standardinställningar i malldokumenten räcker en bit, men så fort man vill göra något eget har man som nybörjare flera timmars arbete framför sig, särskilt om man måste fördjupa sig i LaTeX-kodning. Många saker som är enkelt i ett ordbehandlingsprogram är svårt i LyX. Å andra sidan sköts många saker som är omöjliga i ett ordbehandlingsprogram automatiskt i LyX. Man ska räkna med att det tar tid att lära sig LyX och jag är långt ifrån fullärd efter att ha använt programmet ett par år.

Svårigheten ligger till stor del i att LyX och LaTeX inte är WYSIWYG (What You See Is What You Get) som de flesta ordbehandlingsprogram, utan WYSIWYM (What You See Is What You Mean). I ordbehandlingsprogram är man van vid att utskriften ser likadan ut som skärmbilden. Så är det inte i LyX. När man skriver fokuserar man på innehållet och layouten blir en egen process. Det man skriver har mycket litet att göra med textens färdiga utseendet. Man låter LyX sätta texten som man får ut snygg och färdig i en PDF-fil, åtminstone i teorin. Det tar ett tag att vänja sig vid det nya arbetssättet.

Själva skrivandet i LyX är otroligt lätt. Det är som att skriva i ett anteckningsprogram där resultatet blir otroligt snyggt.

 

Arbetsytan i LyX ser ut som ett anteckningsprogram. Man kan lätt bli lurad av enkelheten. Förutom att vara enkelt är det färgerna vilsamma för ögonen.

 

Man behöver inte bry sig om formateringar eller fixa med layout medan man skriver. Det fixar LyX!

 

LyX har inga problem att förvandla den enkla texten till snygga sidor. Tabeller formateras automatiskt.

 

Man behöver inte heller fundera på bildsättning. LyX fixar det automatiskt.

 

Jag har vant mig vid den enkla arbetsytan i LyX och tycker att vanliga ordbehandlingsprogram är lätt förvirrande och plottriga med knappar och inställningsmöjligheter.

Jämfört med rena LaTex-editorer har LyX fördelen att man (nästan) slipper se den bakomliggande LaTeX-koden. Det gör det enklare att fokusera på texten.

 

LyX gömmer som grund LaTeX-koden. Åtminstone jag blir störd av att kursiverade ord föregås av emph och att radmatningar markeras med \. Särskilt opassande är det när man skriver ett avsnitt om den store Esaias Tegnér, det blir liksom opoetiskt... Se ovan hur samma passage ser ut i LyX!

 

Det finns många smarta detaljer i LyX jämfört med ordbehandlingsprogram. Där måste man markera ett ord eller textavsnitt och sedan göra den kursiv medan man i LyX bara ställer markören i ett ord och klickar på en knapp för att göra ordet kursivt. Det sparar mycket tid.

 

Det räcker att ställa markören i ett ord och klicka på en knapp för att hela ordet ska bli kursivt, smart och sparar tid!

 

Man kan inte av misstag göra flera blanksteg mellan ord eller flera radmatningar mellan stycken. De tas bort automatiskt.

En annan bra sak är Outlinern där man kan visa och bläddra mellan rubriker i Innehållsförteckningen, referenser, indexposter, korsreferenser, fotnoter, bilder med mera. Det gör det lätt att navigera och administrera en text på flera hundra sidor.

 

Outlinern i LyX är väldigt bra och gör att man snabbt kan bläddra i stora dokument

 

Vad är bra med LyX?

 

Ett komplett program

Den absolut största fördelen med LyX är att man kan använda programmet under ett helt projekt, från första anteckningen till färdig bok. Även om LyX är svårt ska det jämföras med att lära sig ett ordbehandlingsprogram, lämna över filer för redigering i InDesign eller lära sig InDesign och göra arbetet själv och ha ett eller flera stödprogram för anteckningar etc. Med ett sådant perspektiv blir LyX inte så svårt och tidsödande eftersom man bara behöver lära sig ett enda program istället för flera.

LyX har många saker under ett tak: ordbehandling, layout, referenshantering, index, kommentarer med mera. Man behöver i princip inget annat program för att skriva en bok, även en mycket avancerad sådan. Man får automatiskt hjälp med saker som Innehållsförteckning, Figurlista och Tabellista. Sådana saker är viktiga för att texten ska förbli strukturerad.

 

LyX fixar automatiskt Innehållsförteckning i flera nivåer...

 

Struktur

LyX och laTeX bygger på att man markerar text på det sätt man vill formatera den. Därmed uppmuntrar LyX till strukturerat skrivande vilket i bästa fall leder till att man även tänker strukturerat, vilket är mycket svårare än de flesta tror. Man håller reda på rubriker, underrubriker, korsreferenser, litteraturlista och brödtext. Arbetssätet i LyX passar därför nog bäst för akademiskt skrivande, där struktur sägs vara en dygd, men jag tror dock att även skönlitterära skribenter skulle kunna ha stor nytta av LyX för att hålla reda på karaktärer och händelser och att programmet kan hjälpa till med att hålla samman ett ramverk. Fokus ligger på texten och genom funktioner som korsreferenser, underdokument och olika typer av anteckningar och kommentarer kan man bearbeta sin text.

 

Snålt

LyX är resurssnålt. Det behöver bara några tiotal MB RAM-minne även då man arbetar med stora projekt.

 

LyX med flera stora okument öppna behöver under 50 MB RAM-minne!

 

Ordbehandlingsprogram behöver flera hundra MB RAM-minne. På en modern ny dator kanske detta inte spelar någon roll. På en äldre dator är skillnaden stor. LyX är ett rappt och spänstigt program som är roligt att arbeta i.

 

Användarstöd

LyX har en e-postlista för support. Där håller skickliga användare till som delar med sig av sin kunskap utan divafasoner. På listan deltar även utvecklarna. Jag har sällan använt ett så avancerat program med så vänlig och professionell inställning och hjälpsamhet från utvecklare och avancerade användare. I början är alla nybörjare i LyX och behöver hjälp för att klara enkla saker. Jag tror inte jag hade klarat av att få ihop min bok och komma igenom alla nybörjarfel utan hjälpen från e-postlistan.

 

Fortsättning följer…

Idag har jag skrivit positivt om LyX. Det är lätt att tycka om ett bra program som LyX som har många finesser och som gör tunga funktioner enkla.

I nästa inlägg kommer jag att ta upp de problem och svårigheter som jag stötte på. LyX var inte en dans på rosor varje dag…

 

Nov 182011
 

Flattr this!

I det lilla ordbehandlingsprogrammet FocusWriter kan man göra sin egen bakgrund och själv bestämma när man arbetar som mest inspirerat.

 

Ett av mina favoritteman i FocusWriter som jag flyttat till alla mina datorer. Tänk om alla ordbehandlingsprogram vore så här vackra!

 

En smart funktion är att det går att exportera och importera teman. Det betyder att man kan göra ett tema på en dator och sedan exportera det och importera på en annan. Man behöver inte göra om inställningarna för varje dator man använder FocusWriter på.

Funktionen finns under Inställningar -> Teman. Man väljer temat man vill exportera och klickar på Exportera och Temat sparas som en fil som man kan ta med till en annan dator. Då man vill importera ett tema klickar man på Importera och letar reda på rätt fil.

 

 

Även om FocusWriter är en minimal och enkel texteditor har den smarta funktioner som gör det till ett mycket trevligt program att arbeta i!

Nov 142011
 

Flattr this!

Nu har det hänt!

I somras köpte jag en ny fin bärbar dator. Som konkurrensmyndigheterna bestämt betalade jag Microsoftskatt, trots att jag varken vill ha eller behöver Windows 7. Linux åkte in som dualboot. Jag har kört Windows i kanske fem timmar sedan i somras.

För någon vecka sedan fick jag litet problem med datorn och tog den till service. Felet var snabbt avhjälpt och datorn är tillbaka.

Innan servicen tog jag bort Linux eftersom jag inte orkar argumentera med PC-tekniker om att garantin måste gälla oavsett OS. För att de inte skulle kunna skylla på mig återställde jag Windows. Då försvinner spåren av Linux. Kanske litet övernitiskt, men jag vill inte heller lämna ifrån mig en dator med arbetsmaterial på.

 

Windows ”kvaliteter”

Detta fantastiska Windows tog en halv dag att återställa!

Det vill säga, efter en halv dag hade jag en dator som nätt och jämnt startar. Den var åter full med den crapware jag tagit bort en gång. Systemet var inte uppdaterat utan tjatade om att det fanns något hundratal uppdateringar, många hundra MB att hämta. Inte heller fanns det några vettiga program så att man kunde börja arbeta.

När datorn kom hem tog jag ett djup andetag. Att fixa datorn, installera alla program och återställa den som den var innan servicen skulle ta minst en dag förmodligen två. Lägg till den halvdag det tog att återställa Windows. Windows är ju så hopplöst omodernt att man manuellt måste installera program för program, fylla i licensnummer och starta om en gång i kvarten. Ingen kan ju heller beskylla Windows 7 för att vara snabbt.

För femton år sedan var det acceptabelt att lägga flera arbetsdagar på att fixa en dator. Då var det litet högtidligt att formatera en hårddisk och sätta igång en ominstallation. Nu är det 2011.

 

Ut med Windows!

Då började jag fundera: Varför ska jag fixa ett system jag inte använder inte tycker om och som fungerar så illa att det tar flera dagar att installera? Jag kommer att installera GIMP, LibreOffice, Inkscape och Firefox., Samma program fungerar minst lika bra i Linux.

Därför blåste jag Windows och nu snurrar bara Linux på datorn.

Linux tog mindre än en halvtimme att installera. Då har man ett fungerande system med de flesta program man behöver. Efter ytterligare en timme hade jag uppdaterat och installerat allt annat jag behöver och ställt in systemet som jag vill ha det. Under den timmen kunde jag arbeta på datorn. Allt som allt behövdes en enda omstart.

 

Det jag förlorar:

  • Några gamla Windowsspel fungerar inte i Linux. Eftersom jag på ett halvår bara spelat några timmar i Windows tror jag att jag överlever
  • Om det blir fel på datorn igen under garantitiden får jag blåsa den och återställa Windows. Hemelektronikladorna idkar utpressning genom att säga att garantin bara gäller om man kör Windows. Man är alltså tvungen att köra ett dåligt operativsystem och betala extra för datorn för att producenten ska ta sitt ansvar. Eftersom jag känner mig blåst har jag absolut inget dåligt samvete på denna punkt

 

Det jag vinner:

  • En allmänt snabbare dator. Linux startar snabbare utan dualboot
  • Cirka 150GB extra utrymme på hårddisken
  • Jag slipper underhålla ett extra system som kräver betydligt mer omsorg än Linux

Varför?!

Det är ofattbart att konkurrensmyndigheterna inte stoppar Microsoftskatten. Det finns ingen anledning för en vanlig konsument att betala mellan 500 och 1000 kronor extra för en dator med ett föråldrat och dåligt operativsystem förinstallerat. Pengarna går till Microsofts i huvudsak amerikanska aktieägare och Microsoft kan fortsätta att prångla ut föråldrade och dyra produkter.

Genom sitt korrupta agerande har konkurrensmyndigheterna gett ett enda företag monopol på operativsystem för PC. Man förhindrar teknisk utveckling och konsumenter uppmuntras inte att använda moderna operativsystem som är bättre och säkrare än Windows och dessutom gratis.

Om Windows blir bättre än Linux, lättare att administrera, snabbare och enklare att handha skulle det finnas anledning att fundera om man vill köpa det. Så är icke fallet.

Jag hade mycket hellre lagt mina surt förvärvade 500 till 1000 kronor på ett öppet källkodsprojekt än att skänka dem till Microsoft!

I dagsläget är jag en mycket missnöjd konsument.