Feb 122011
 

Flattr this!

Linux och fri programvara

Under flera år har det sagts att Linux är på G och kommer att bli stort på skrivbordsdatorer. Åren har gått och Linux ligger kvar på cirka 1% av alla skrivbordsdatorer.

Jag gick över till fri programvara för flera år sedan. OpenOffice fungerar bättre än MS Office. Bilder fixar jag med GIMP osv. Jag var ingen ideolog, utan använde fria program för att de fungerade bra och att jag ledsnat på strul och meningslösa kostnader i Windows för att få lov att använda min dator. När jag knappast hade några ofria program kvar  tyckte att det var litet genant att köra Windows. Därför testade jag Linux och fastnade. Fri programvara trivs i ett fritt operativsystem. Mina datorer fungerar bättre än någonsin. Jag blev efterhand också mer intresserad av idéerna bakom fri programvara och fria operativsystem och varför mina datorer fungerar bättre med Linux än med Windows.

Jag har kvar Windows 7 på en dator och det är en drög. Allt tar tid, uppstart, avstängning, uppdateringar, att köra program. Windows är på sin höjd mediokert och föråldrat. Stora och populära Linuxdistributioner som Ubuntu, OpenSuse och LinuxMint som är gjorda för att vara enkla och passa på skrivbordet har alla bättre prestanda. Detta skriver jag inte för att starta krig, utan som ett konstaterande. Jag sköter allt arbete i Linux. Windows har blivit spelmaskinen.

Linux har nackdelar. Avancerade spel kan man glömma. En del hårdvara vägrar fungera och vissa tjänster på Internet fungerar inte.

Trots att Linux är ett väldigt bra operativsystem slår det inte igenom på skrivbordet. Varför? På Linuxsidor brukar man framhålla vissa fördelar med Linux jämfört med Windows som kanske inte alls är fördelar:

Säkerhet

Det finns i praktiken inga virus för Linux och systemet är säkrare än Windows. De som framhåller säkerhet som ett argument för Linux ser dock inte helheten. De allra flesta infekterade datorer blir inte infekterade på grund av säkerhetshål i Windows. De blir infekterade av apan bakom spakarna som laddar hem crackad och smittad programvara, ska se på naket, klickar på länken töm-mitt bankkonto.nu och viker ut sig på Facebook.


Det är användarnas agerande snarare än brister i Windows som är säkerhetsluckan. Windows kan till och med vara en fördel för att kunna skylla på ett uselt system när man har öppnat dörren åt tjuven. Att använda Linux gör att man kan fortsätta en hejdlös och osäker framfart, men så som många beter sig kommer de förr eller senare att bli blåsta även i Linux, trots att de kör ett “säkert” system.

Säkerhet är ett överskattat argument för att gå över till Linux.

Stabilitet

Det är heller ingen tvekan om att Linux är ett stabilare system än Windows. Att det dominerar på servrar är kanske det bästa argumentet. Problemet är återigen användaren. Under det första halvåret med Linux ska man räkna med att datorn kommer att krascha med jämna mellanrum. De flesta nykomlingar som gör upptäcktsfärder Linux belönas med ett havererat och ostartbart system. Det räcker att plocka bort en eller ett par filer från sin Hemmapp, eller avinstallera en fil man inte vet och absolut inte kan gissa sig till av namnet vad den är bra för. Visst går det mesta att reda ut med kilometerlånga terminalkommandon, men vilken nybörjare kan sådana? Svagheten och styrkan med Linux är att man har full frihet att när som helst krascha sitt system.

Efter ett halvår slår de flesta sig till ro och kan hantera sitt Linuxsystem. Då har man ett stabilare och bättre system än Windows. Vägen dit kan vara lång och knappast värd att vandra.

Visst kan man krascha ett Windowssystem. Det är dock betydligt svårare. Inga systemkritiska filer ligger i användarens egen mapp, Windowsmappn är dold och så vidare. Man måste med berått mod gå in för att sabotera sitt system. Att krascha ett modernt Windowssystem ”av misstag” är svårt, men vardagsmat i Linux.

Om man ser till stabilitet är det inte alls säkert att Linux är ett bättre val.

Slöa Windows

Alla som kör Windows vet att systemet gror igen. För att datorn ska starta på rimlig tid måste man installera om ungefär en gång om året. Ett Linuxsystem kan i princip snurra hur länge som helst med minimalt underhåll. Problemet är att de flesta stora Linuxdistributioner för skrivbordsdatorer uppdateras 1-2 gånger om året. Visst kan man skippa en uppgradering, men då sitter man med gamla programversioner och får inte alla nya funktioner. På servrar är detta ett mindre problem, men vem vill sitta och surfa med Firefox 3 i Linux när man kör Firefox 4 i Windows?

I praktiken installerar jag om ungefär lika ofta i Linux som i Windows. Det går visserligen fortare och är enklare. Det uppvägs dock av att en nysläppt Linuxversion som regel innehåller buggar som kan innebära en ominstallation till eller att man får söka lösningar under den tid det tar att installera Windows.

Visst är Windows slött, men den som tror att Linux på skrivbordet är underhållsfritt har fel.

Kostnad

I vår kultur hyllas överflöd, överkonsumtion, utsugning och slöseri. Att argumentera att Linux är gratis är kontraproduktivt. Saker som kostar pengar ger status och prestige. Att betala skapar en relation som är oerhört stark. Det spelar ingen roll vad det är man betalar för. Vi betalar ofta för logotyper, inte funktionalitet. Om saker är gratis saknar de värde, eller ännu värre: De bryter mot kulturella normer. Eftersom de inte skapar några relationer riskerar man utstötning.

Frågan är hur många som är beredda att bryta kulturella mönster.

Frihet

På Linuxfora tjatas det om Frihet. Problemet är att ingen vet vad Frihet är eller vad den är bra för.

Renläriga FOSS-anhängare kan åberopa Richard M Stallmans fyra friheter:

Ser man vilka operativsystem Stallmans organisation, FSF, rekommenderar är det till exempel de okända Linuxdistributionerna Blag, Dragora och Dynebolic.

Man avråder från att använda mer kända Linuxvarianter som: Ubuntu, OpenSuse och Mandriva på grund av att de inte är 110% fria.

Att de fria Linuxvarianterna fungerar sämre och inte alls för vissa saker och ofta kräver avancerad handpåläggning jämfört med de “ofria” som oftast fungerar perfekt direkt efter installation, sägs inte. En variant av frihet är att ha en fungerande dator och att kunna utföra sina arbetsuppgifter eller kunna ägna sig åt sina fritidsintressen.

99% av alla användare bryr sig inte, vill inte, eller kan inte, förvalta Stallmans frihet eftersom de inte kan ett jota om programmering. Däremot blir de upprörda om de inte kan se en Film på Youtube, använda program som kräver Java och spela MP3 låtar. Många kallar dessa saker frihet.

Man skulle kunna gå så långt som att säga att Stallman ger frihet åt en liten kunskapselit som kan och vill hacka sin dator men inte ser till andra användare.

Andra menar att Frihet är rätten att kränka. Linuxvärlden är känd för att vara hård, för att inte säga brutal. Eftersom man som ny i Linux ofta är hänvisad att söka hjälp på fora, kommer man snabbt i kontakt med denna ”Frihetskultur”. Många fora drivs av användare som för utomstående framstår som tragiska rättshaverister, fyllkajor och kverulanter av värsta slag som ömsom förolämpar varandra och de som söker hjälp, klagar över Microsofts världsherravälde och beklagar den dåliga tillströmningen av nya Linuxanvändare. Givetvis skrämmer de bort massvis med folk som hellre är ofria och okränkta än ”fria” och kränkta. Jag har avslutat engagemang på Linuxfora på grund av denna ”Frihetskultur”.

Frihet är ett missförstått honnörsord.

Fria filformat

Fria filformat är en styrka i Linux. Jag själv brukar propagera för ODF. Fria format är dock genom sin natur inte exklusiva för Linux, utan kan användas i vilket operativsystem som helst. Problemet med denna typ av frihet är att den ställer till det då man ska kommunicera med omvärlden. Man får ofta konvertera filer eller acceptera att ens arbete inte kommer fram så som det är tänkt. Även om ens filer förhoppningsvis är framtidssäkra och kan öppnas i flera olika program har det ett pris.

Sammanfattning

Argument om säkerhet, stabilitet och att Linux är gratis är tveeggade. Att skrika Frihet! utan att veta vad Frihet är fungerar inte. Fria filformat är ett bra argument som har ett pris och som det inte är nödvändigt att använda Linux för att använda.

Varför ska man då använda Linux?

Det finns Linuxanvändare som menar att det inte spelar någon roll om Linux blir stort eller inte. Eftersom Linux inte har samma vinstintresse som kommersiella operativsystem är marknadsandelen irrelevant. Linux görs inte för att maximera aktieägarnas vinst, utan för att bli ett så bra operativsystem som möjligt. Jag sympatiserar med detta synsätt, men det förklarar inte varför ett så bra operativsystem som Linux inte används av fler.

Jag motiverar att jag använder Linux så här:

  1. Vilja att ta Ansvar.
  2. Att lära mig. Jag använder datorn på ett mer avancerat sätt nu än tidigare.
  3. För att det är roligt. Att arbeta i ett fritt och öppet system som Linux är mycket roligare än att få veta hur Microsoft anser att jag ska strukturera mitt arbete.

Genom att driva den här bloggen försöker jag inte bara hävda min Frihet utan även att ta Ansvar och ge tillbaka litet av det jag utnyttjat.

Om man på allvar anser att den senaste och bästa tekniken, Linux, ska vara fri och tillgänglig för alla att brukas på vad sätt var och en önskar, har det stora implikationer för handelsutbyten, maktrelationer, förhållandet mellan Nord-Syd och att teknik kan användas i goda likväl som onda syften. Att välja Linux är ett sätt att ta ansvar för sitt bruk av teknik och för hur man relaterar till omvärlden.

Filosofi och Ansvar är omodernt. Jag tror det kommer att dröja länge innan Linux bryter 2% vallen!