Maj 292011
 

Flattr this!

Det har gått något halvår sedan The Document Foundation (TDF) bildades och knoppade av OpenOffice.org (OOo) till LibreOffice (LO). Man har fått Oracle att annonsera att man släpper OOo. På ytan kan detta synas vara en framgångssaga; de fria små utvecklarna har vunnit över det stora elaka företaget.

Riktigt så enkelt är det inte. Givetvis behövs det tid för att bygga upp ett projekt och LO kan inte sägas vara ”färdigt”. Det kommer att ske stora förändringar när Oracle bestämt sig för hur de ska släppa OOo. Man kan inte döma LibreOffice, utan peka på vilka problem och faror som finns.

Oracle

SUN och sedermera Oracle betalade tiotals utvecklare för att arbeta med OOo. De var projektets i särklass största bidragsgivare. De utvecklare som arbetade med OOo hade mångårig erfarenhet av koden. Det är oklart vad som kommer att hända med dessa utvecklare och om Oracle kommer att bidra till OOo/LO framöver. Det är mycket resurser och kunskap som kommer att försvinna.

Ett projekt som alla andra?

Det finns framgångsrika program med öppen källkod. Man kan peka på Firefox, GIMP och VLC. Dessa är om inte marknadsledande, fullt respektabla program. TDF vill jämföra sig med Mozilla och håller på att ombilda sig till en stiftelse som ska förvalta LO på samma sätt som Mozilla förvaltar Firefox.

LO är som program många gånger större och har en mer komplicerad och mer föråldrad kodbas än nästan något annat stort öppet källkodsprojekt. Till och med hela Linuxdistributioner som Ubuntu, OpenSuse och LinuxMint är små jämfört med LO. För att driva LO framåt krävs därför rimligen större resurser. Man kan jämföra TDF:s hemsida med Mozillas. TDF:s sida är mager och innehåller en bråkdel av de resurser som finns på Mozillas. Visst, projektet är nytt, men att bara bygga upp en stark hemsida visar på projektets komplexitet.

Struktur

Istället för ett enda stort företag, SUN/Oracle, som kontrollerar utvecklingen har LO flera halvstora företag som Novell, Redhat och Canonical bland intressenterna och där inget har kontroll. Man kan kalla detta ett ”Linuxsätt” att arbeta. Det är ungefär så som Linuxkärnan blir till. Många Linuxprojekt ”lånar” kod från varandra och bidrar därmed till varandras utveckling.

Små och stora utvecklare

Man odlar samtidigt myten om de självständiga hackarna. De självständiga hackarna har dock inte mycket mer att säga till om nu än tidigare, även om de lyfts fram och glorifieras.

Tidigare bidrog SUN/Oracle med stommen för OOo och nästan alla tunga funktioner. De halvstora företagen bidrog med förbättringar ovanpå det som till exempel multimediafunktion i Linux och diverse exportfilter. En del bidrog man med till OOo, annat gjorde man tillgängligt i Go-oo.

Ovanpå detta bidrog självständiga hackare med små extra finesser, många bidrag är de tillägg som finns till OOo/LO. Med all respekt och stor tacksamhet för andras insatser, i LO har de självständiga hackare mestadels tvättat kod och tillfört diverse små, men knappast avgörande funktioner. Utan de självständiga hackarna skulle LO vara litet större att ladda ner och sakna några små finesser, men vara fullt funktionellt.

På det sätt som LO är strukturerat kan man alltså förmodligen bygga vidare på och finslipa befintlig funktionalitet. Frågan är dock om man kommer att mäkta med att införa helt nya eller kraftigt förbättrade funktioner.

Ekonomi

Hur kommer man att ersätta den grund som SUN/Oracle bidragit med, i form av ett ganska stort antal avlönade utvecklare? Att LO lyckades samla in 100.000€ för att kunna ombilda sig till en stiftelse och som startkapital är beundransvärt, men räcker inte långt för att avlöna utvecklare. Man behöver få en eller flera större aktörer att avlöna utvecklare.

Kvalitet

Man har infört ett någorlunda fast släppschema för LO där en ny version släpps runt ett visst datum istället för som i OOo, då Oracles utvecklare tyckte att det var dags. De nya versionerna kommer att hålla betakvalitet och man uppmanar användare att vänta till buggfixversion 3.4.1 eller ännu hellre 3.4.2.

Jag tror att modellen med en aktör som kontrollerar programkod är bättre än en organisation där ingen har slutligt ansvar, åtminstone för större projekt som LO. Kontorsprogram skiljer sig från många andra program eftersom buggar kan få enorma konsekvenser. Jämför mellan att dokument som man arbetat på i flera månader inte går att använda, med att VLC inte kan spela upp en film eller att Firefox kraschar på en webbsida. I betaversioner av kontorsprogram kan man förlora oersättlig data.

Kanske har LO rätt i att det är att utvecklingsmodellen har visat sig vara lyckat i många öppenkällkodsprojekt. Dessa är alla mindre än LO och många av de större projekten, som till exempel Linuxdistributioner, har företag bakom sig som enväldigt avgör hur och när man vill släppa sin produkt.

Frågan är dock om modellen är så lyckad. Jag skrev häromsistens om hur svajig senaste versionen av Ubuntu är. Ubuntu är extremt vad det gäller att släppa nya versioner som man vet innehåller  buggar på utsatt tid. Svajigheten har gjort att jag övergett Ubuntu. Utvecklingsmodellen har i mitt fall inte varit framgångsrik.

Jag är inte imponerad av stabilitet och kvalitet i LO och jag är övertygad om att man måste tänka om.

LO för Linux?

De flesta av de företag som stöttar LO som Novell, Redhat och Canonical har sin bas i Linux. Det ligger i deras intresse att det finns en förstklassig kontorssvit i Linux. Man kommer att anpassa släppen av LO till de stora Linuxdistributionernas släppcykler på runt ett halvår, vår och höst.

Man kan fråga sig hur stort intresse dessa företag har av att utveckla LO för MAC och Windows. Man ska komma ihåg att ofria operativsystem står för över 90% av alla nedladdningar av OOo. Risken är att man tappar den breda användarbasen i Windows om nyheterna i LO består av: ”bättre integrering i GTK” och ”integrering i Ubuntus globalmeny” som i version 3.4. Dessa förbättringar är givetvis välkomna för dem som använder Linux, men meningslösa för över 90% av användarna.

Linuxanda

Det märks att många av LO:s utvecklare har sin bakgrund i Linuxvärlden. På LO:s hemsida och i mailinglistor betonar man att LO ska drivas som en meritokrati. Detta är ett älsklingsord bland Linuxnördar. Det betyder att de som bidrar till projekt är de som bestämmer. Det är också en synonym till att buffla, armbåga och trycka till varandra. Så går det tyvärr till på många Linuxhemsidor och forum som menar att man är meritokratiskt styrda.

Jag tror att denna attityd är en starkt bidragande orsak till att Linux inte slår igenom på skrivbordet. Icke-nördar är inte intresserade av att hunsas i meritokratier, utan vill ha en fungerande produkt och en vettig support.  Man kan undra hur länge folk kommer att använda LO om de får det klassiska Linuxsvaret: RTFM! då de frågar om hur man numrerar sidor.

Linuxandan är en belastning för projekt större än en entusiastkrets.

Svagt användarstöd

LO har motsatt sig att starta ett forum eller att samarbeta med OOo:s engelskspråkiga forum. Man menar att e-postlistor (modell 1990) är bättre. E-postlistor är vanliga i Linuxvärlden där projekt är små och användarna av specialprogram bara är något fler än utvecklarna. Då fungerar e-postlistor bra och man får nära kontakt mellan utvecklare och användare.

E-postlistor passar definitivt inte skolbarn, pensionärer och datorovana som ställer basala frågor. Eftersom OOo/LO är gratis är en stor del av användarna hemanvändare och personer som inte använder datorer så ofta och därför inte vill betala för dyra program. Därför är många användare datorovana.

Canonical har som målsättning att 200 miljoner ska använda Ubuntu inom några år. Det innebär upp mot 200 miljoner LO-användare som söker support på LO:s e-postlista. Om inte förr kommer mailboxen att explodera då.

Dålig support gör att man skrämmer bort företagskunder och offentlig sektor som skulle kunna bidra ekonomiskt till LO.

Allt som allt får man intrycket av att LO mer är till för utvecklare med Linuxbakgrund än för användare.

Framtiden

Detta är en del av de problem jag noterat då jag försökt fördjupa mig i hur TDF och LO är uppbyggt. Jag vill poängtera att projektet absolut inte är dödfött och förmodligen var en avknoppning och vägen bort från Oracle oundviklig. Även om LibreOffice är ett spännande projekt finns det all anledning att vara orolig.

Huvudanledningen för oro är att LO är det enda realistiska fria kontorspaketet:

  • OOo kommer sannolikt att avvecklas.
  • KOffice har (i god Linuxanda) spruckit i två grenar där den ena består av en enda utvecklare och den andra grenen har en bra bit kvar innan man kan lansera. Kanske ska man avskriva KOffice som under många år varit lovande, men aldrig levererat?
  • AbiWord och Gnumeric är bra program, men saknar tunga funktioner i OOo/LO.

De problem som LO måste lösa kan sammanfattas med:

  • Att man behöver en stadig och stor inkomstkälla.
  • Att man behöver stärka sitt varumärke, sin webbplats och sin produkt.
  • Att man behöver förändra sin syn på användare och support.

Vi får se hur TDF och LO lyckas lösa problemen.