jun 252012
 

Flattr this!

Om man letar efter ett nördigt ordbehandlingsprogram är det svårt att slå Wordgrinder.

Allra nördigast är Wordgrinder givetvis i Linux (var annars?) där programmet körs i terminalen och startas med kommandot wordgrinder. Wordgrinder finns även för Windows, men fungerar där som andra program, även om arbetsytan är terminallik. Man kan maximera terminalen eller arbeta i fullskärmsläge för att få stor skrivyta.

 

Välkommen till Wordgrinder! Så här ser arbetsytan ut då programmet öppnas i terminalen. Skrivandet sker mellan de horisontella strecken.

 

Det ska direkt sägas att Wordgrinder saknar en del rätt fundamentala saker som att kunna skriva ut, importera och exportera till och från vanliga filformat och rättstavning. För den som letar efter en minimal störningsfri texteditor eller enkelt ordbehandlingsprogram rekommenderar jag FocusWriter som jag skrivit om några gånger. Det är ett mer komplett program. FocusWriter har i stort sett allt Wordgrinder erbjuder och flera andra bra funktioner. Å andra sidan är det inte lika nördigt…

 

 

Så här ser det ut att skriva i Wordgrinder, en enkel texteditor. Notera den automatiska ordräknaren nere till höger, en av flera finesser i Wordgrinder.

 

Man kommer in Wordgrinders menyer genom ESC. Därefter manövrerar man med piltangenter och kortkommandon.

 

Man kommer åt menysystemet med kommandon med ESC. Man upptäcker snabbt att under den påvra ytan har Wordgrinder en del smarta funktioner.

 

Trots att Wordgrinder är sparsmakat har det en del layoutfunktioner som att lägga till rubriker i flera nivåer, kursiv och understruken text.

 

Det går att ge litet layout till sin text i Wordgrinder. En del av dessa funktioner är till för att man snabbt ska kunna manövrera mellan till exempel rubriker.

 

Wordgrinder sparar dokument som textfiler men dessa är ganska knepiga att öppna med andra editorer. Det enklaste sättet att flytta text från Wordgrinder är med kopiera och klistra in. Man kan autospara dokument, men funktionen är inte på från början utan ställs in med några enkla tangenttryck.

 

Något som tog irriterande lång tid innan man kom på knepet med snabbtangenter var att manövrera i texten. Det går inte bara att flytta runt markören som i ett vanligt ordbehandlingsprogram utan man måste använda piltangenter. Därför är snabbkommandona som flyttar längre skutt mycket välkomna!

 

Trots sina brister (och tillgångar) är Wordgrinder charmigt och alls inte något dåligt program och har flera vettiga funktioner det är ganska ensamt om.

 

Man har sök och ersätt funktion…

 

 

 

Kortkommandon är en av Wordgrinders starka sidor. Man kan skapa sina egna kortkommandon och kan på så sätt höja tempot i sitt arbete.

En annan funktion är att man kan skapa ”Document sets”, det vill säga en typ av samlingsdokument. Detta är en smart lösning för a till exempel länka kapitel i en bok.

 

Man kan ändra utseendet på Wordgrinder genom att ändra utseendet på sin terminal eller varför inte installera en annan terminal? En nörd behöver givetvis flera olika terminaler på sin dator!

 

Man kan även använda Wordgrinder som anteckningsbok, Scrapbook, för att spara textsträngar för senare användning.

Jag har blivit riktigt förtjust i Wordgrinder. Det är klart att Wordgrinder inte kan ersätta ett avancerat kontorsprogram, men ett ordbehandlingsprogram behöver inte vara särskilt mycket mer avancerat om man bara vill skriva enkel text eller ha enklast möjliga arbetsredskap. Genom sina extra funktioner erbjuder Wordgrinder dessutom en hel del smarta funktioner som andra program borde ta en titt på. Det var dessutom roligt att arbeta i Wordgrinder och lösningen att bygga in ett ordbehandlingsprogram i terminalen är både rolig och nördig!

Wordgrinder finns i de flesta Linuxdistributioner och installeras lämpligen genom pakethanteraren.

I Windows är det enklast att ladda ner zipfilen wordgrinder-for-windows-0.3.3.zip härifrån. Man packar upp den på lämpligt ställe och kör sedan programfilen Wordgrinder. Notera att nedladdningen bara är 360kb! Tyvärr finns det ju ingen riktig terminal i Windows så effekten blir litet mindre anslående än i Linux.

 

jun 222012
 

Flattr this!

Iband vill man börja ett bildspel i LibreOffice Impress direkt då man öppnar Impressfilen. Detta går dock inte att göra i grundprogrammet utan man är tvungen att starta bildspel med kommandot Bildskärmspresentation -> Bildskärmspresentation eller med funktionstangenten F5.

Som tur är finns det ett tillägg som fixar detta. Tillägget heter Impressrunner.

Då man installerat tillägget måste man göra en liten förändring i sin Impressfil för att få presentationen att starta då filen öppnas.

Under Fil -> Egenskaper: Fliken Standardegenskaper skriver man in ordet autostart.

 

Man måste skriva in autostart i något av de fyra första fälten

 

Nästa gång man öppnar filen kommer bildspelet att starta direkt.

 

Impressrunner hämtar man här.

 

Eftersom jag använder LibreOffice vet jag inte om det fungerar i OOo/AOO, men det bör det göra.

jun 132012
 

Flattr this!

LyX och LaTeX är ett suveränt system för att sätta böcker. Med LyX kan man sätta texter på de snyggaste sätt. Då det gäller layout kan man dock arbeta med de minsta detaljer.

 

Då man citerar och hoppar över en bit i originaltexten bör man markera att man utelämnar ett avsnitt med hakparenteser och tre punkter: […].

 

Om man använder vanliga punkter i LyX:

 

 

Blir inte resultatet perfekt då man skapar en PDF.

 

 

Här har jag en hakparentes med tre vanliga punkter. Citatet är ur ett brev från Esaias Tegnér till Götiska förbundets Skriftvårdare Jacob Adlerbeth i vilket Tegnér klagar på det götiska.

 

Då man skapar en PDF-fil blir inte resultatet det bästa:

 

De tre punkterna i hakparenteserna hamnar för tätt och ser hoptryckta ut.

 

LyX tolkar punkterna som vanliga punkter och anpassar inte avståndet till hakparentesen. Texten blir hoptryckt.

 

För att få snyggare punkter kan man sätta in ldots (jag har inte hittat något svenskt namn). I LyX gör man det med den vänstra ALT tangenten + punkt (ALT+.). Man får tre punkter med ett tangenttryck. LyX vet om att tecknen hör samman.

 

Med specialpunkter får man snyggare resultat

 

 

Resultatet är bättre än med vanliga punkter men inte perfekt.

 

Punkterna i hakparenteserna är snyggare än i förra exemplet. De är inte längre hoptryckta. Notera emellertid att sista punkten ligger längre från parentesen än den första. Det är inte riktigt godkänt...

 

Den sista punkten i varje hakparentes ser något förskjuten ut. För att slipa på punkterna litet till kan man ställa in kerningen av dem i LaTeX-ingressen (Preamblen). där skriver man in:

 

\let\ldotsOld\ldots

\renewcommand\ldots{\,\ldotsOld\unkern\,}

 

 

Nu är punkterna nog så snygga som de går att få med LyX!

 

Snyggaste exemplet! Inga hoptryckta hakparenteser som förstör textflödet och de tre punkterna ligger på jämna avstånd!

 

Hakparenteserna är inte hoptryckta och punkterna ligger på jämna avstånd.

 

Om man jämför med hur samma text ser ut i LibreOffice är det en markant skillnad.

 

Punkter och hakparenteser blir som det första exemplet med LyX. De blir hoptryckta och stör textflödet. Notera även att texten som helhet är sämre rent typografiskt.

 

Inget ordbehandlingsprogram kommer i närheten av LyX och LaTeX då det gäller att sätta sidor snyggt och rätt.

 

Det är sådana här små skillnader som sammantagna blir väldigt stora som gjort att jag numera föredrar LyX framför ordbehandlingsprogram när jag ska skriva seriösa texter. Ordbehandlingsprogram har vant oss vid att läsa halvtaskiga utskrifter. LyX skapar vackra sidor och vacker text som blir roligare och mer vilsam att läsa.

jun 062012
 

Flattr this!

Det finns flera sätt att få till vattenmärken av bilder, det vill säga bilder som ligger under texten, i LyX och LaTeX. Eftersom jag använder LyX är mina exempel därifrån, men principen fungerar i alla LaTeXeditorer.

Ett enkelt sätt är att använda paketet Watermark.

 

Gör så här:

Skriv in

 

/usepackage{watermark}

 

i LaTeXingressen (preamblen)

 

Därefter kan man sätta vattenmärken var man vill i sin text.

 

Det finns användbara variabler:

\watermark = Vattenmärke på alla sidor

\rightwatermark = Vattenmärke på högersidor

\leftwatermark = Vattenmärke på vänstersidor

\thiswatermark = Vattenmärke bara på aktuell sida.

Man kan använda kommandot \put för att styra exakt var man vill ha sitt vattenmärke. Det blir till sist en liten trollformel. I bilden nedan har jag använt denna ramsa i LyX. Den placeras någonstans på den sida man vill smycka i en ERT-box (Evil Red Text=LaTeXkod):

 

Med ren LaTEXkod blir det:

 

\thiswatermark{\centering \put(200,-500){\includegraphics[width= 7cm]{Guldgubbe.jpg}} }

 

Så här kommer naturligtvis inte min bok att se ut! Bilden är till för att visa vilka möjligheter man har med Watermark

 

I exemplet har jag satt in bilden ”Guldgubbe” med en diameter på sju centimeter på en enda sida. Den ligger 200 punkter till höger och 500 punkter nedanför mitten av sidan. Kopiera koden och testa med egna värden och bilder!

 

Bilderna bör vara någorlunda genomskinliga ha lämplig upplösning. Man fixar till dem i förväg till exempel i GIMP.

Läs mer om paketet Watermark.

 

Text

Man kan självklart lägga in text som vattenmärken. Det är bara att ta bort referenserna till bilder i koden och skriva in texten man vill ha. Jag tycker dock att det finns bättre paket än Watermark för text. Ett är draftwatermark.

jun 032012
 

Flattr this!

Texlive är basen för LaTeX i Linux. Jag använder LyX för avancerat skrivande och eftersom LyX bygger på LaTeX använder det också Texlive. TexLive ligger i botten för alla editorer som Kile, Texmaker osv och bestämmer i slutänden vad som är möjligt att göra.

I senaste *buntu, version 12.04, skeppas Texlive 2009. Detta är inget fel, men paket och skript är tre år gamla och om man tänkt använda 12.04 som LTS-version under de närmaste fem åren, blir de ännu äldre. Man kommer 2017 fortfarande att använda Texlive 2009.

Det släpps en ny  version av Texlive varje år med uppdaterade paket och funktioner. Anledningen till att man släpar efter i Ubuntu är att Texlive är svårt att paketera och att man använder Debians paket. Debian släpper nya versioner med några års mellanrum och packar om Texlive först när det behövs.

Det är dock ganska enkelt att uppdatera Texlive på egen hand.

 

Varningar

Först vill jag dock framföra några allvarliga varningar:

  • Det kan bli problem med äldre filer och de uppdaterade skripten. Jag skriver om ett problem jag fick i slutet av inlägget. Håller man på att avsluta viktiga projekt bör man inte uppdatera Texlive. Det allra mesta går säkert att fixa, men det kan ta tid att leta lösningar.
  • Som standard installeras Texlive i /usr/local, det vill säga ens /, rotkatalog. Eftersom installationen kräver cirka 2,5 GB hårddiskutrymme måste man se till att / är tillräckligt stor.
  • Eftersom 2,5 GB filer ska laddas ner så se till att du har gott om tid och en så snabb och stabil Internetuppkoppling som möjligt!
  • Texlive 2011 bör fungera med de flesta LaTeX-editorer. Jag har dock inte testat alla program och möjliga varianter. Det kan finnas editorer som kräver Texlive 2009 och som inte kommer att fungera.
  • Jag har testat att uppdatera Texlive 2011 i *buntu 12.04. Guiden bör fungera i äldre versioner av *buntu, men jag har inte testat detta. Guiden bör, med små justeringar fungera i andra Linuxdistributioner.
  • Använd guiden på egen risk! Jag började med att installera på en testpartition tills jag visste att allt fungerade. Först då gjorde jag om det på mitt riktiga system. Alla steg går att ta bort, Texlive 2009 går att installera på nytt och Texlive 2011 går att radera.

Än en gång: Kör guiden på egen risk!

 

Installera Texlive 2011

Med dessa varningar guidar jag hur man installerar Texlive 2011. Guiden är för en standardinstallation. Det innebär att hela Texlive installeras i /usr/local. Avancerade användare kan installera i valfri katalog och välja bort till exempel språkpaket.

 

1. Skumma åtminstone igenom dessa instruktioner. Där finns tips om något går fel.

 

2. Ladda ner installationsskriptet. Välj filen install-tl-unx.tar.gz. Spara den. Packa upp den förslagsvis i din Hemmapp. Du ska få en mapp som heter: install-tl-20120511. Datumet anger Texlive version.

 

3. Öppna mappen  install-tl-20120511. Öppna en terminal i mappen och ge kommandot:
sudo ./install-tl

 

och ange ditt lösenord.

 

Bilderna är från Kubuntu 2012.04, men alla *buntu varianter fungerar på samma sätt

 

skriptet är på engelska, men enkelt att följa. Svara ”i” på första frågan så kör installationen igång.

 

Välj "i" så kör installationen igång

 

Det tar en bra stund eftersom paketen hämtas ner från en server.

 

Efter installationen

Då installationsskriptet tuggat färdigt finns Texlive 2011 på datorn. Om man inte fått några felmeddelanden under installationen ska allt vara OK. Man kan dock testa om Texlive är installerat genom att ge kommandot:

 

ls /usr/local/texlive/2011/bin/i386-linux/tex

 

om man kör 32-bitars system eller:

 

ls /usr/local/texlive/2011/bin/x86_64-linux/tex

 

om man kör ett 64-bitars.

 

Hur många bitar ens system har kan man ta reda på med komamndot:

 

uname --m

 

Med uname --m får man reda på hur många bitar ens system har. Detta är viktigt för att man ska kunna ange sökvägen till Texlive!

 

ls-kommandot listar programmet tex i standardmappen för Texlive 2011 och svaret i terminalen bör se ut så här (för 64-bitars system):

 

Grönt ljus! *Buntu hittar tex och Texlive 2011 bör därför vara korrekt installerat

 

 

Det gäller nu att få *buntu att förstå att man installerat Texlive 2011 och börja använda det. På Texlives sida kallas detta för att ”setting PATH”. Vilket är nördspråk. Detta är enklare än man kan tro och vad man får det att låta som.

 

Man öppnar sin hemmapp, väljer att visa dolda filer. Därefter öppnar man filen .profile. Längst ner i den skriver man in raderna:

 

# PATH till Texlive 2011
export PATH=/usr/local/texlive/2011/bin/i386-linux:$PATH

 

Eller om man har ett 64-bitars system:
# PATH till Texlive 2011
export PATH=/usr/local/texlive/2011/bin/x86_64-linux:$PATH

 

Så här bör .profile se ut. Raderna som ska läggas till är markerade. Jag använder ett 64-bitarssystem

 

OBS!! Raderna (åtminstone den andra) måste skrivas in exakt som i guiden!! (kopiera och klistra in)

Spara och stäng. Den första raden som börjar med # är en kommentar som talar om vad som ändras. Det är bra att sätta in kommentarer då man ändrar i inställningsfiler så att man i framtiden förstår vad ändringen är till för.

Den andra raden ger sökvägen till Texlive 2011 som vi fick genom ls-kommandot ovan kompletterat med ett kommando om att *Buntu ska söka och använda program där. Det gör att *Buntu kommer att börja använda Texlive 2011.

Logga ut och logga in för att ändringen ska träda i kraft (eller om du vill snitsa till det kan du ge kommandot: source .profile som gör att *buntu läser om .profile och ändringarna träder i kraft direkt.).

Kontrollera att *buntu hittar Texlive 2011 med kommandot:

tex -v

i en terminal.

Det bör stå texlive 2011.

 

LyX

Även LyX måste hitta Texlive 2011. Öppna LyX. Gå till Vertyg -> Omkonfigurera. Stäng LyX. Öppna LyX igen. Nu bör allt vara OK. Testa detta genom Verktyg -> TeX-information och bocka i rutan Visa sökväg. Sökvägen ska vara till /usr/local.

 

TeX-information i LyX. Notera sökvägen: /usr/local/texlive/2011... Det innebär att LyX hittat Texlive 2011 och allt kommer att fungera

 

Nu ska LyX-filer gå att kompilera till dvi eller pdf och alla andra funktioner som kräver LaTeX ska också fungera.

Grattis! Nu kommer du att köra Texlive 2011 de närmaste 5 åren!

Guiden bör gå att tillämpa för nya versioner av Texlive åren som kommer.

 

Tips

Tips 1

Texlive 2011 har en pakethanterare, tlmgr, med vilken man kan uppdatera, installera och ta bort paket. Eftersom den körs som root ställer det till med problem med PATH eftersom root har en egen sökväg. Det finns olika lösningar. En enkel variant är att ge detta kommando i en terminal:

 

sudo env PATH="$PATH" tlmgr --gui

 

Då får man upp ett grafiskt skal för att sköta Texlive

 

 

Tips 2

Om man har Texlive 2009 installerat via pakethanteraren kan man ta bort alla paket som tillhör Texlive i Synaptic, Muon eller motsvarande pakethanterare. Detta sparar plats. Alla LaTeX editorer bör hitta Texlive 2011 och fungera tillsammans med det. Jag har dock inte testat alla upptänkliga editorer och varianter och det kan finnas program som inte fungerar. Om man installerar en ny editor drar den in Texlive 2009 som beroenden. Dessa paket går att ta bort i efterhand. alternativt kan man installera utan beroenden via terminalen med kommandot:

 

sudo apt-get install --no-install-recommends paketnamn

 

så slipper man installera/avinstallera Texlive.

 

Tips 3

Jag sprang in i ett problem då mina gamla filer skrivna med Komascript och med paketet sidecap inte ville kompilera. Efter en del sökande hittade jag lösningen. Skriv in:

 

\usepackage{everysel}

 

i Preamblen.

Om man använder Komascript kan man kontrollera vilka problem som kan uppstå med nya versioner på projektets hemsida (på tyska).