jul 302013
 

Flattr this!

Det roliga med GIMP är att man kan hitta användbara och spännande penslar och tillägg. Ett jag fastnat för är Luce. Det är egentligen ett Photoshoptillägg som förts över till GIMP.

Luce gör att man ljussätta bilder med riktade ljusstrålar. Det finns exempel på hemsidan och här är ett där jag förvandlar en vintrig bild av statyn av Erik Gustaf Geijer framför Uppsala Universitet.

 

En mörk vinterbild av Geijerstatyn kan fixas till med Luce

En mörk och tråkig vinterbild av Geijerstatyn kan fixas till med Luce

 

Geijer blir omstrålad av lärdomens ljus!

 

Uppsala universitet får gärna behålla ljussättningen på Geijer!

Uppsala universitet får gärna behålla ljussättningen!

 

 

Man har inställningsmöjligheter i ett dialogfönster.

 

Inställningar

 

På hemsidan för Luce går det att ladda ner tillägget i färdiga paket för olika operativsystem. Det står också hur man installerar, vilket är väldigt enkelt.

Efter installation kör man tillägget under: Filer -> Ljus och skugga -> Luce

 

Jag kör med n knappmeny i KDE, men sökvägen framgår nog ändå

Jag kör med knappmenyer i KDE, men sökvägen framgår nog ändå

 

Luce har blivit ett litet favorittillägg och mina bilder strålar som aldrig förr!

 

jul 272013
 

Flattr this!

För några dagar sedan släpptes LibreOffice 4.1. Jag har ännu inte börjat använda LO4.0 på grund av alltför många buggar och problem. Eftersom utvecklarna av LO släpper nya versioner ofta enligt ett fastställt schema är dem att gratulera! Man kan läsa om alla nya funktioner här. Den viktigaste funktionen som jag ser det är att man kan bädda in typsnitt. Det gör att filer ser likadana ut oavsett på vilken dator man öppnar dem.

 

Betaversioner

Jag bestämde mig för att hoppa över buggträsket 4.0 och direkt testa LO4.1. Som förväntat är kvaliteten på tidig betanivå. Efter en halvtimme har jag sprungit in ett tiotal mer eller mindre allvarliga buggar. Det finns sålunda två betaversioner av LO: 4.0 och 4.1.

Den som vill testa LO4.1 bör tänka på följande:

 

  1. Användarmapp. Börja med en ny användarmapp. Annars kommer LO att krascha. Det innebär att man måste fixa till alla egna inställningar.
  2. Tillägg. Räkna med att det blir problem med tillägg. Man har uppenbarligen ändrat en hel del i hur LO hanterar tillägg och vissa går nu inte ens att installera.
  3. Om du använder Linux *buntu finns det ett extraförråd man kan lägga till för att uppdatera till LO4.1. Normalt är detta sätt att rekommendera då man ska uppdatera program. Versionen i förrådet lägger dock på ännu ett lager buggar som gjorde programmet totalt oanvändbart för mig. Jag rekommenderar istället att installera från .deb-filer.
  4. Räkna inte med att nya annonserade funktioner är mer än halvbakade.
  5. Bli inte överraskad om saker som fungerat tidigare inte längre fungerar.
  6. Tänk på att det i realiteten rör sig om en tidig betaversion! Om du har viktiga filer, inte vill förlora arbete eller råka ut för oväntade stopp ska du absolut inte använda LO4.1.

 

Buggar och kritik

Man påstår i release notes att man fixat över 3000 buggar. Det är märkligt att jag redan efter en halvtimme hittat ett tiotal som inte hör hemma i skarpa programversioner. Några av buggarna är så allvarliga och samtidigt simpelt idiotiska att det måste råda brist på kvalitetskontroll och kvalitetstänkande i projektet.

Kanske har man fått så mycket kritik för sin släppmodell och för att LO är ett mycket buggigt program att man måste framhålla som en mantra alla buggar man fixar? Varför då inte dra till med att man 2,5 miljoner buggar? Det låter mer imponerande. Den som installerar LO4.1 märker ändå omgående att det är en betaversion som aldrig borde släppts.

Det märks säkert att LO inte längre är något av mina favoritprogram. Det är för buggigt för att använda. Man måste hålla fast vid äldsta möjliga version, just nu nu version 3.6.7. Version 3.6 är mer än ett år gammal. Det är den tid det tar att fixa till ett kontorspaket så att nya och gamla funktioner fungerar tillsammans och slipa bort gamla och nya buggar. Det tempo man håller för att släppa nya versioner är orealistiskt och går ut över användarna som riskerar att förlora arbete. LO görs på utvecklarnas villkor medan man valt att bortse från att det finns dem som använder programmet för seriöst arbete. Att man på hemsidan vill att man ska ladda ner den senaste versionen är att lura på användarna en ofärdig produkt.

Jag har ledsnat på ofärdiga versioner en gång i månaden och upphaussningen av hur många nya funktioner man lagt till och hur många buggar man fixat i program som uppenbart aldrig borde ha släppts. Med en sådan inställning är man inte betjänt av bugrappoter och jag har slutat lägga tid på att rapportera saker som absolut inte ska förekomma i s.k. skarpa versioner. Häromsistens blev jag utskälld i en buggrapport eftersom jag påstod att en ny ”funktion” var en regression från tidigare. Jag blev anklagad för att vilja skrämma bort utvecklare. Kanske försvinner buggarna av sig själva om man tiger om dem? Nåväl, man lyckades skrämma bort en buggrapportör och användare.

 

Jag är en skurk!

Trots min kritik vill jag verkligen betona att jag har stor respekt för alla som bidragit och bidrar till LO och att man kommit väldigt långt från två tomma händer! Det är strategin jag är kritisk mot. Man känner sig som en skurk då man kritiserar ett öppenkällkodsprojekt där folk spenderar fritid och hushållar med knappa resurser. Jag tror dock att det enda sätt man kan vinna terräng är att man gör produkter som håller kvalitetsmässigt. Jag tror att få blir imponerade av program som kraschar efter 30 sekunder och raderar det man skrivit!

LibreOffice går att ladda ner här. Välj rätt version, operativsystem och arkitektur!

jul 132013
 

Flattr this!

För ett tag sedan skrev jag om ligaturer och skillnaden mellan program som LyX/LaTeX som typsätter text och ordbehandlingsprogram som inte gör det.

Ligaturer betyder att vissa bokstäver skrivs samman för att underlätta läsning. Det är ett arv från handskrivna böcker från medeltiden och den tid då typsnitt skars för att likna handskriven text.

I modern tryckt text syns ligaturer oftast i bokstavskombinationer som fi, och ff.

Då man börjar lägga märke till typografiska finesser är det svårt att sluta.

Under de sista veckorna har jag studerat handlingar och brev från 1800-talet i arkiv och jag lade plötsligt märke till att man skrev vissa ligaturer då man skrev för hand. Då jag kontrollerade fler brevskrivare hittade jag ett mönster. Det är främst bokstavskombinationen ss som skrevs som ligaturer. Några exempel:

 

En litet suddig bild av ett brev från Götiska förbundets stkriftvårdare Jacob Adlerbeth. Lägg märke till hur s-en i dubbel s i Commissionen och dess skrivs på olika sätt. Det är en ligatur

En litet suddig bild av ett brev från Götiska förbundets skriftvårdare Jacob Adlerbeth (1785–1844). Lägg märke till hur s-en i Commissionen och dess skrivs på olika sätt, ett kort mer svängt och ett långt och rakare. Det är ligaturer. Notera att Adlerbeth inte är konsekvent utan de olika typerna av s byter plats

 

Ett brev från Eva Brag (1829–1913) med samma ligatur i oss

Ett brev från Eva Brag (1829–1913) med samma ligatur i oss

 

Ett brev från en åldrig professor Sven Nilsson (1787–1883). Samma ligatur i

Ett brev från en åldrig professor Sven Nilsson (1787–1883). Samma ligatur i diskussioner och dessutom. Även Nilsson varierar sina ligaturer

 

Ett s är långt och nästan rakt medan det andra är kort och mer s-format. Ordningen verkar kunna kastas om. Tillsammans blir de en ligatur. Det är en kvarleva av ”tyskt s” ß.

Detta sätt att skriva har väl numera helt fallit bort då vi skriver för hand och i tryckt svensk text föll den bort i och med att man övergav frakturstil.

Jag har ingen aning om när bruket föll bort då man skrev för hand. Jag har hittat ligaturen i brev fram till åtminstone runt 1880, men de som skrev då hade ju lärt sig skriva flera decennier tidigare. Det har väl förekommit många reformer för hur man ska skriva vackert och korrekt och ligaturer kan ha försvunnit den ena efter den andra. Detta är inte alls mitt specialområde, men det hade varit roligt att veta mer när man studerar arkivalier och läser gammal handskriven text.

Kanske är vår tids sätt att skriva för hand helt utan ligaturer påverkat av hur vi numera oftast ser maskinskriven text, som utskrifter från ordbehandlingsprogram med bedrövlig typografi utan ligaturer?